Veckobrev 41

Hur man lägger ner ett kärnkraftverk – om Barsebäck

Håkan Lorentz har en bakgrund i Barsebäcksverket sedan 1994. Då arbetade han med driften av anläggningen. Han har också varit verksam internationellt i kärnkraftssammanhang. Nu ingår han i en mindre grupp som arbetar med att avveckla Barsebäcksverket – 2030 skall allt man i dag ser vara borta och marken återställd för antingen industriella ändamål eller bostäder, som Kävlinge kommun är intresserad av. Barsebäcksverket startade 1975 och 1999 stoppades block 1 och 2005 block 2. I dag ingår verket i EON koncernen och i ett nytt bolag Uniper. Det betyder att alla beslut måste gå via Tyskland. I dag arbetar fortfarande 150-200 personer på Barsebäck med olika uppgifter. Dels handlar det om kontroll av anläggningen, men också om uppgifter för Ringhals och leverans av delar till andra kärnkraftverk. Avveklingen av verket berörs både av tyska och svenska regler. Det viktiga nu är att få klara specifikationer på kraven som ställs på hur ren miljönskall vara efter avvecklingen. I dag är hela anläggningen i princip fri från radioaktiv aktivitet. Men eftersom inget verk tidigare rivits är det inte helt klart med kraven. Man samarbetar internationellt för att tillvarata erfarenheter från andra verks om rivits. Vad man i dag vill är att på området bygga ett tillfälligt lager för förvaring av material som man tar ur verket innan det kan vidarebehandlas eller deponeras. Faktorer som påverkar val av rivningsstrategin är t.ex. nationell politik, myndighetskrav i både Sverige och Tyskland, övriga kravställare, t.ex. allämänheten, samt önskat slutmål. Håkan visade att den överväldigande delen av material från kärnkraftverket kommer att kunna återanvändas och endast en mindre del av den totala volymen måste till slutförvaring. Vad man nu vill, för att spara tid och pengar, är att demontera innanmätet av kärnrektorn för tillfällig förvaring före slutlig behandling. Men en tydlig planläggning som också tar hänsyn till byggnadstekniska problem vid rivning av byggnad och betong, kommer man år 2030 inte kunna se något av det som finns där i dag.

 

Veckobrevskrivare: Ulf Berwill